Idag tänker jag skriva lite om min syn på färg och form.

Man tjatar jämt om att svart är så tråkigt. Visst kan det ibland bli enformigt med alltför många i svarta täckjackor och tights t ex. Men, å andra sidan, finns det något mer spännande än en välskuren asymmetrisk jacka i t ex crepetyg ihop med en designad klänning i art deco mönster med lite paljetter och draperade byxor!

Allt i helsvart! Som extra knorr kanske en 20-tals hatt, naturligtvis också svart! Tänk vilka skärningar och draperingar vi kvinnor kan excellera i! Männen kan få skippa draperingar men inte häftiga skärningar.

Svart kan innehålla många nyanser och schatteringar.

Elegant, sexigt, glamoröst och sorgligt. Svart kan även vara en suverän bas för vitt, grått, brunt, lila eller någon knallfärg som cerise och orange. Grålila och grårosa är också ljuvliga nyanser till svart.

De flesta av mina närmaste är modemedvetna och oftast klädda i svart. Mina karlar och killar gillar mest svarta kläder men förstås även grått och mörkblått. På sommaren vill jag ibland få dem att kombinera med vitt och på vintern med aubergine. Då och då lyckas jag!

Själv kombinerar jag ofta svart med neonrosa tillbehör och gärna ett litet stänk av orange som ökar på effekten. Det tycker jag känns häftigt!

Rött har blivit en ytterst vanlig färg. Röda sportjackor, röda koftor och alltid röda klänningar på röda mattan. Rött anses av en del vara det mest ultimata valet. För mig är det trist! Varför inte rödlila, blålila, neonrosa eller cerise som varianter till det vanliga röda ?? Kombinera i så fall det röda med cerise eller orange. Röda fanan bleknar!

Nu är det även på modet att bära blommigt av alla de slag och vid alla tillfällen. För mig ett rop på hjälp. Men smaken är som tur är olika men man måste få ha olika åsikter. Fast ofta verkar det vara förbjudet i Sverige. Fram för olika åsikter, eller hur?!!