Jag är född i Stockholm men bodde under min flickskoletid 7 år i Skövde där min far hade en tjänst som överste på P4.

Det var 40-tal och kvinnomodet var stelt och ytterst damigt. Tonårsmode existerade inte alls. Jag protesterade vilt mot det trista tantmodet och klädde mig i egendesignade kläder till skollärarnas fasa.

Klänningar med snörningar i sidan, randiga stickade jumprar tillsammans med korta veckade kjolar, färgade strumpor eller randiga sockor. Baddräktsformade överdelar och smala byxor. Allt syddes av vår hemsömmerska och de färgade strumporna, som var något alldeles nytt, importerades från England och gick att inhandla i en affär i Göteborg. Mamma beställde! Vilken lycka!

Annars fanns inget att handla som passade unga flickor.

Jag köpte t ex hängselbyxor i blåtyg i en arbetarbod och använde dem med en randig pojkskjorta till. Jeans fanns ännu inte i Sverige så det fick duga med pojkkläder. Byxor var förstås förbjudet i flickskolan och det plus min för övrigt ”aparta” klädsel gjorde att anmärkningarna blev till buntar! Att jag dessutom använde lite läppstift och hade lite olivolja på mina mörka ögonfransar gjorde inte saken bättre.

Idag omöjligt att begripa!

Väl tillbaka i min hemstad Stockholm upptäcktes jag av Damernas Världs moderedaktör och började som fotomodell i tidningen. Jag fick använda mina egna kläder på bilderna och jag blev snabbt en modeförebild för de unga. Det fanns ont om unga ”kändisar” på 40-talet och jag blev då så känd att jag inte kunde röra mig på stan ouppmärksammad. Jag blev både begapad och bespottad!

Ingen ung nu för tiden kan förstå det! Breven från tjejer och killar strömmade in i min brevlåda. Till slut fick jag fixa en fan club! Det var fantastiska tider!