2000 var årtiondet då jag fick tre nya utmärkelser, vilka gladde mig alldeles särskilt.

2003 fick jag hovniga och ta emot Kunglig Medalj med Högblått band av Kungen. Som förresten är en person med stor humor, det gillar jag. 2006 fick jag tidningen ELLEs hederspris. Snygg och fin skylt att pryda bokhyllan med! 2008 var det dags igen och då kom den stora skrällen. Jag blev uppringd av KTHs rektor som meddelade att jag fått KTHs Stora Pris. Dråpligt nog hörde jag fel på prissumman (typiskt mig!) och uppfattade den till kr 8.500 när den i själva verkat var 100 gånger så stor, nästan 1 milj. Jag höll på att svimma! Vilken ära bland de stora föregångarna som fått priset tidigare.

Priset utdelades i Stadshuset, på samma ställe där Nobelmiddagen äger rum, Blå Hallen.

Frack och stor promovering av doktorer men lilla jag var huvudpersonen och eskorterades av en fanbärande kvinnlig doktor nerför trappan till musik som jag själv beställt, Pomp and Circumstances! Jag var uppklädd i mörklila organzakappa och en svart paljettskapelse på huvudet. Allt var som en mindre kopia av Nobelfesten men utan press, fotografer och publicitet! Men tyvärr var prisutdelningen helt anonym fast annars fantastisk. Jag var djupt imponerad! 2004-2005 fick jag den stora äran att få ha en egen stor utställning på Nordiska Museet. Väggar slogs ut och duktiga arkitekter ritade och skapade en fantastik inredning med neonlysrör runt stora runda podier. Ett podie med svarta kläder, ett podie med vita kläder, färgstarka på något och gråtonade på ett annat. Mina teckningar förstorades upp och ingick som en del av inredningen.

Museet annonserade i dagspressen efter Gunilla Pontén-kläder och in strömmade mängder från hela landet.

En stor del av de kläder som ställdes ut kom även från min och min dotter Beatas samlingar. Alla som arbetade med utställning från Nordiska Museet la ner ett enormt arbete och gjorde sitt yttersta för att försöka tillgodose alla mina önskningar. Ett stort tack för det! På invigningsdagen dansade duktiga balettflickor i specialuppsydda vita organzakläder med neonfärgade tillbehör. Varje årtionde presenterades på catwalken. Vilken succé! Det låter skrytsamt men jag fick höra att ingen utställning på Nordiska Museet har dragit så mycket folk som min.

Det visades ju kläder genom alla mina år som modeskapare.

Utställningen förlängdes med ett halvår och jag älskade att få vara med om att få göra en så rolig utställning och kan fortfarande sakna skapandet och kreativiteten som det innebär när en utställning blir till. Än idag arbetar jag med olika kollektioner som främst säljs i vår butik på Lidingö men även på VIDA Museum på Öland och i vissa modebutiker i landet. Jag gör mina konstverk i collage teknik och ritar allt från mattor till glas som jag hoppas tillverkas i Sverige så småningom. Min stil är grafisk och art déco inspirerad.